Kategoriarkiv: Elakheter

Kulturrevolution nu?

19bda3f8-f000-4dcb-b991-6aa316e56799[1]I förstone tror man gärna att det lätt uppfostrande tilltalet i Miljöpartiets kulturpolitiska program hänger samman med budskapet på den söta bonaden i kulturministerns tjänsterum. De broderade blommorna kontrasterar effektfullt mot den sinistra förkunnelsen: ”Visst behöver vi en kulturrevolution nu”. Men vid närmare eftertanke finns det nog inget samband; bonaden är bara ytterligare ett exempel på vår tanklösa och överslätande attityd till kommunismens brott. Ytterligare en av alla de putslustiga och förminskande referenser till händelser med sjusiffriga dödstal som debattklimatet tycks tillåta.

 

Empati?

En romsk kvinna sitter på gågatan i Linköping. Två unga kvinnor i jordnära tunikor närmar sig målmedvetet. Den ena tunikan sätter sig på huk framför tiggerskan och ler inkännande med huvudet på sned medan väninnan kramar den olyckliga på gatan. Kvinnorna skiner av godhet och endast tiggerskans besvärade uppsyn vittnar om att hon nu bestulits på de sista resterna av värdighet.

Gamla läglar

I en artikel om återvinningsbranschen läser jag om en kanadensare som säljer maskavföring i gamla Coca Cola-flaskor. (Avföringen skall vara särskilt bra för odling av marijuana.) ”Jag är den ende i världen som har licens att sälja skit i Coca Cola-flaskor”, säger han.

Men där har han fel.

Bocken som trädgårdsmästare

Lärarnas Riksförbund har instiftat ett pris för bästa metafor eller aforism (SvD 26/8 -09). Priset är uppkallat efter Björn Ranelid, som också kommer att sitta i juryn.

När nu blomsterkungen själv delar ut priset och alltså inte kan delta i tävlingen, ligger fältet öppet för oss andra. Här är mitt bidrag:

”Den största gåtan är den som färdas genom hjärnans vindlingar och hjärtats stigar, mellan kärleken och Big Bang. Den kan inte lösas av intellektet hos tusen nobelpristagare, men är lättare än tanken hos ett sovande barn.”

Denna min formulering är utan tvekan det vackraste som sagts på svenska språket på tusen år, kanske längre. Därför nominerar jag den härmed till Björn Ranelid-priset.